Billingen 6h

Igår gick Skövde 6h av stapeln och jag var nere och hejade på dem den sista timmen. Runt, runt, runt, i Boulognerparken. Hade ett tag lite planer på att springa, men efter senaste långpasset längs Sörmlandsleden så fattade jag det lätta beslutet att inte springa. Jag är en alltför dålig och långsam löpare för att tycka att det är kul att springa runt, runt. En mental utmaning; javisst. Men då tar jag hellre en mental uppladdning genom att springa lika länge i skogen. Fast jag blev allt lite sugen att springa...

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår

På fredagskvällen tornade mörka moln upp sig över Billingen och ett kraftigt regnoväder drog in. Regnet piskade mot fönstren och vinden ven i husknutarna. Men väderprognosen lovade sol hela helgen. Blåsigt, men vinden skulle mojna frampå lördag eftermiddag, och på söndagen lovade prognosen temperaturer upp emot 10 grader. I morse började dimmolnen lätta mer och mer, och det syntes det tydligt att våren tärt på snön i Billingens slalombacke. Med andra ord så borde det vara snöfritt längs Billingeleden...

I stort sett snöfritt

Hela veckan har jag gått omkring med en förkylning; trött, ont i huvudet, nyst och snorat, och kanske haft lite feber emellanåt också. Typiskt när löpningen äntligen börjar fungera. Men under fredagen kände jag mig allt piggare och snorade allt mindre. Kände mig fortfarande lite hängig på lördagsmorgonen, men ändå friskare än tidigare, och i morse kändes förkylningen som bortsopad. Nästan i alla fall...

Små färgklickar

Så allt detta ledde ju mig åt bara ett håll; en trailtur på Billingen under söndagen. De riktiga långpassen är ju den viktigaste komponenten i min träning (och den senaste tiden har det i stort sett bara blivit långpass...). Nu ska jag bara försöka få in de där intervallerna och spänstpassen också. Sedan kan jag gå hur långt som helst.

Grönt är skönt

I maj har jag bjudit in några löparkompisar till att springa med mig på Billingen, så vilket kunde passa bättre än att provspringa rundan så här två månader innan? Jag har ju gått ut med att rundan ska vara ca 30 km lång och fylld av vackra vyer och stigar, och det skulle kanske vara bra att verifiera det, så att det inte blir besvikelser i leden...

Ramslöken tittar fram

Ca 1030 lämnade jag hemmet för att gå till busshållplatsen. Sedan var det buss till Lilla Stolan. Efter några hundra meter på landsvägen kom jag fram till leden. Till ljudet av porlande vatten, mot en sol som värmde, och i en vind som kylde startade turen.

Här startar turen

De första ca 7 km går leden över ängar och hagar och genom lövskogar. Stigen är mjuk och lite lerig. Till höger har man hela tiden utsikt ut över sjön Långens dalgång. Vackert och lätt att springa. Efter ca 5 km kommer man fram till Silverfallen. Denna plats kräver lite extra tid för att utforska.

Här har man länge nyttjat vattenkraft i bruket

Vattnets utövar sin kraft på sinnet

Sedan fortsätter färden, och efter ca 7 km börjar det bli jobbigare. Nu börjar det gå uppför... Ultra backar avlöses av ytterligare ultrabackar. Först genom Vallebygdens böljande landskap, och sedan upp genom bråkig lövskog.

Stigen löper genom Vallebygdens hagar

Porten till skogen

Nästan orörd skog längs Billingens västra sluttning. Snart blir här grönt och lummigt.

Väl uppe på Berget är 10 km avklarade. Nu blir det lite mindre backar ett tag, men stigarna fylls med stenar och rötter, och vatten. Strax före eller direkt efter denna sista stigningen bör det vara läge för en rast, annars tar snart energin slut.

Kanske har Café Skyttlabacken öppet?

Annars får vi fika i en solig backe

Färden fortsätter förbi fornborgen Gråmur. En genväg leder till Vallersjön, där man kan rasta och kanske ta sig ett dopp.

Idag lockade sjön inte till något bad, men issörjan och vågorna sjön för mig.

Vid Vallersjön har man sprungit ca 17 km. Här gäller det att ha fräscha ben, för nu börjar snart de riktiga backarna... Först dock ett parti med riktigt lurig stig och en lång brant nedförsbacke.

Efter första jobbiga backen kommer man hit, och klockan visar då drygt 20 km. Läge för en rast med utsikt?

I nästa jobbiga backe hittar man denna myrstacken.
De har redan vaknat, men vem hade inte gjort det när vildsvin(?) varit på besök?

Sista backen är tuff, men sedan är man åter uppe på Billingen. En mjuk fin stig leder fram till Ymsingborg, och sedan är det inte långt till Ryds grottor.

Ryds grottor. Är man pigg kan man klättra ner här längs en brant stig, men det gäller att hålla ordning på tunga och hundar.

De sista kilometrarna går utför och över Ryds ängar. Med lätta och glada ben springer man bland hamlade trän och kalksten, längs stigar kantade av blommor och gröna träd. Sista biten springer man längs Karstorpssjön och på cykelbanor.

Billingen är inte som alla andra.

Ja, detta var rundan som jag tänkte guida min grupp längs. Den blev ganska exakt 30 km, och 600m höjdstigning. Det tog mig ca 4,5h plus rast.

6 timmar glädje i solen, trots förkylning

Så vad har Billingen 6h med detta att göra då? Jo, jag gick ju hemifrån 10.30, och ca 6 timmar senare var jag hemma igen, med trötta ben och en pizza i handen.